imorgon ska jag ha maskerad. tema 90-tal. har tillbringat dagen med att ladda ner alla hits från 1996-2000, så hela dagen har jag suttit i en nostalgisk trans. tills nu när offspring - pretty fly sattes igång, då jag vaknade till och kom ihåg en ganska rolig sak.

jag tror det var lill-trean eller lill-fyran vi gick i, då vi skulle fira FN-dagen i Ängaskolans aula. för att visa vår kulturella mångfald i sverige, så fick de i klassen som kunde räkna till tio på ett annat språk, göra det på FN-dagen. i aulan, inför hela skolan. av någon anledning hade jag lärt mig att räkna utantill på kinesiska. natti skulle räkna på spanska. den dumme skulle räkna på engelska, för han kunde inget annat. säret som gick i vår klass fick lov att räkna på svenska.

jag hade lärt mig kinesiskan genom att läsa rakt av den fonetiska översättningen. försök uttala det här på grovskånsk dialekt, så förstår nu hur jag lät i aulan:
"ii, ör, sz, zan, ao, lio, tji, ba, jio, sjz"

natti däremot! hon räknade såhär:
"uno, dos, tres, cuatro, cinco, cinco, seis"

inför hela skolan... hon är allt bra dum natti, men har alltid lyckats hålla det på en charmig nivå. dumhuvud.

anledningen att jag knappt skriver någonting längre, är för att det inte finns någonting att skriva om. jag är ganska trött på vardagen. och helgerna. jag intalar mig själv att det händer nya, spännande saker varje vecka, men alla "nya, spännande saker" är ju precis likadana. samma visa vecka efter vecka. helg efter helg. ibland tror jag att livet tagit en ny vändning, men jag är för trygg i min vardag, så ingenting utvecklas. "har det bra som jag har det." det är för osäkert att ändra på ett fungerande system. har hamnat i en riktig slentrian. jag vill inte chansa. jag pallar inte chansa i ystad längre.

jag vill inte vänta och se vad som händer. jag vill rymma iväg någonstans. till nya människor, en främmande kultur, jag vill reboota mitt liv