the American Dream
Ett steg fram, två steg tillbaka... Fem steg fram.
Stoppa mig inte nu.
Här har vi någon som fastnat i rondellen
Hälsningar från Mölndal
Jag har blivit så positivt överraskad över hur människor, arbetsgivare och rekryteringsledare, har varit så välkomnande. I förrgår ringde en tjej från Fårösunds Fästning, som jag har sökt jobb hos, för att höra hur mina planer inför sommaren har utvecklats. Berättade att jag fått jobb på Sigmundsgården på Fårö. Det gladde tydligen henne, eftersom dom redan hade fullsatt. Hon ville bara se hur det gick för mig, berättade när hon började jobba på fästningen och tyckte att jag kunde komma in om och säga hej när jag anlände till Gotland. Mentaliteten överhuvudtaget på ön verkar vara väldigt lugn och gästvänlig. Tror inte det ska bli några svårigheter att skaffa nya kontakter i sommar.
Min rekryteringsledare för au pair-jobbet mailade mig idag och behövde en telefonintervju. Hon skrev att om jag inte ville ta det över telefon, så kunde vi ta en fika någonstans i Malmö, som hon bjöd på. Har aldrig träffat henne förr. Tyvärr spenderar jag resten av veckan på västkusten, så det blir ett telefonmöte i vilket fall. Men jag blir så glatt överraskad av folks välvilja.
Ser hemskt mycket fram emot sommaren nu. Komma ifrån Ystad-miljön i två månader. Nya utmaningar. Lära mig ett nytt jobb, lära känna nya människor... Som sagt. Life is good.
One small step for man...
"I have a dream.
I have a dream, that one day I will stand on my two bare feet and watch the Atlantic sea from another angle of the world.
I have a dream, where I see myself adjust to and enjoy another culture and its traditions.
I have a dream, that I shall practice the knowledge I’ve got so far in my life, and learn more about myself and the person I want to become.
I have a dream, that I, with ambition and passion, will see myself succeed with my purposes to get along and get to know a brand new family in a newcoming era of my life.
I have a dream, that I will return smiling to my homecountry, with inspiring memories and with new thrilling goals and destinations.
I, Sara, am an outgoing Swede, that is very curious about life in general, and about what it has to offer. I find new tasks and adventures very appealing, and want to see and get out as much of my life as I possibly can. I think my attitude to life has developed from a superb childhood. My parents have always been very supporting, and they find my dreams almost as exciting as I do.
I think the life as an au pair will fit me perfectly. Children overall have always been very inspiring to me. The honesty. The spontaneity. They are not afraid of having dreams and they often have a strong will to learn. There is a burning fire, that wants to experience life and try the limits to the edge. I have worked on different preschools since September last year, and have taken care of children since a couple of years back. The most rewarding thing with the job, is to see the children develop as they grow up. To know that they are just at the beginning of something beautiful. That they actually are growing up to be adults, with different qualities and opinions. To see them as individuals – that’s what makes the job interesting.
I’ve been blessed with a great environment during my growth. Big green areas, good possibilities to practice sports, live close to the sea... Therefore I and my brothers have spent many time outdoors playing. This is something that I’ve utilized when I’ve taken care of children in my hometown. Go to the park and play some soccer. Go to the beach and take a swim or an ice-cream. Those things gets very appreciated.
In my free-time, I use my town as a place where I can practice my creativity. The beautiful environment, especially in the summer; with its cobblestoned streets and medieval houses, becomes a great motif when I go out photografing. The asphalted hills are perfect, when I go out on a trip with my longboard. And only a few miles away, there is a extraordinary landscape, with plains and rapeseed and horses and cows. Me and my family enjoy spending time there, maybe for a bicycle trip or just a picnic.
I tell you. As I will help your children to grow during this year, I’m positive that they will help me to grow as well. This will be the greatest adventure for me so far, and I hope that you and your children want to be a part of my dream.
Sara Nilsson"
DET PIRRAR OCH JAG DARRAR
Wow. Det var längesen jag var så party på en onsdag. Klunkade i mig en lättöl för att lätta på mina begär, men dumma jag borde väl insett att det hade total motsatt effekt. Eftersmaken av lättöl smakar lite snus. ...Och DÄR fick jag lite nikotin-abstinens. En generalare kanske?
Klaxons är i luften och jag leker lite med bas och diskant. Det hjälper inte. Jag vill... springa en runda. Cykla. Hångla. Jag har så konstiga lustar nu! Vad händer med mig? Är det solen? Lite vårkrank?
Kanske kaffe?
Uppdatering
Jag tröttnade på att blogga. Av diverse anledningar, så kändes dagboken mer lämplig ett tag. Nu har jag tröttnat på min dagbok. Jag har gud-bevare-mig inte skrivit någonting på minst en månad. Och jag har inte direkt fått abstinens. Jag... har annat för mig. Tror jag. Kanske är jag lite inspirationslös. Vad som sker i mitt liv just nu är antagligen inte intressant för många andra än mig själv.
Men jag tyckte trots allt att det inte var mer än rättvist med någon form av uppdatering här. Förhoppningsvis kommer kanske då lusten åter.
Sommar. Spenderas på Gotland, förhoppningsvis. Jag åker upp med Sara Granath någon dag efter midsommar och om det ter sig väl och arbetsmarknaden gör ett undantag, så stannar jag till slutet på augusti.
Hösten. Har suttit och fyllt i ansökningshandlingar till min planerade au pair-tripp hela dagen. Om det blir som planerat, så kommer jag iväg i september-oktober nån gång. Då slipper jag dessutom betala en depositionsavgift på 2 komma 5 lusingar. California Dreaming börjar kännas som California-gonna-happen! Det känns som att jag börjar komma ifrån min eskapist-värld. Jag låter inte saker komma till mig längre, utan vågar ta tag i det. Och gör det, bannemig!
Vardagarna - sysselsätter jag mig mestadels med jobb. Förskolevikariatet har börjat ta lite fart, äntligen. Och nu när det är vår, så har det plötsligt blivit longboardsäsong. Jag har hunnit vara ute två gånger i veckan och suger fortfarande på att vippa svängarna. Men det känns att det är på gång. Känns i luften att allt är på gång nu.
Helgen - spenderar jag helst och oftast med öl och vänner, alternativt i en varm säng i Lund. Bra vilket som.
Och innan våren kom, då var antagligen vinterns höjdpunkt en veckas visit hos Jessicas Övik. 26 minusgrader, Paradisbad, rostbröd, hembränt, norrlänningar, skotrar och hitchhiking.
Kort och intensiv uppdatering. Så!
I'll be back - förmodligen.
pretty fly for a white guy
jag tror det var lill-trean eller lill-fyran vi gick i, då vi skulle fira FN-dagen i Ängaskolans aula. för att visa vår kulturella mångfald i sverige, så fick de i klassen som kunde räkna till tio på ett annat språk, göra det på FN-dagen. i aulan, inför hela skolan. av någon anledning hade jag lärt mig att räkna utantill på kinesiska. natti skulle räkna på spanska. den dumme skulle räkna på engelska, för han kunde inget annat. säret som gick i vår klass fick lov att räkna på svenska.
jag hade lärt mig kinesiskan genom att läsa rakt av den fonetiska översättningen. försök uttala det här på grovskånsk dialekt, så förstår nu hur jag lät i aulan:
"ii, ör, sz, zan, ao, lio, tji, ba, jio, sjz"
natti däremot! hon räknade såhär:
"uno, dos, tres, cuatro, cinco, cinco, seis"
inför hela skolan... hon är allt bra dum natti, men har alltid lyckats hålla det på en charmig nivå. dumhuvud.
så blir det höst igen
jag vill inte vänta och se vad som händer. jag vill rymma iväg någonstans. till nya människor, en främmande kultur, jag vill reboota mitt liv
resa: köbenhavn
men jag är ändå tvungen att bjuda på några bilder från min gårdag. jag har nämligen fått en kamera i julklapp, så nu kommer bilddagboken uppdateras flitigt. igår då ja, ja då snackade jag med en brud från trollhättan som jag träffade i sisådär två timmar för nån helg sen. hon och 4 män skulle till köpenhamn och jag paxade genast en plats i bilen. mycket öl. massa naket. kvällens ständigt återkommande samtalsämne var pattknull. jag kände mig som hemma.
tack natti
om ni inte vet varför, så kan ni läsa anledningen till min starka reaktion här
den ihop med min nya fina LONGBOARD förstås!!
såhär dan före dan
jag bakade pepparkakor hos marcus och marie för en fjorton dar sen. första gången jag använt kristyr tror jag, so jag gick bananas! här en ren med synfel.
och här; en pepparkaksman. jag tycker synd om alla gubbar som liknar eunucker.
jag hoppas på en vit julafton och en allt annat än vit juldag.
god jul
får jag klämma på ditt paket?
men nu så, faktiskt. jag trodde att jag var t anti-jul i år, men nu när familjen är samlad (förutom marcus som ligger hemma och kräks), så blir jag ett idealbarn. och mina föräldrar blir idealföräldrar. johan är som han brukar, men vi andra liksom accepterar det. ja, nästan respekterar honom! det är så god stämning att jag, mor och far kan sitta och spela alfapet, medan johan och hans polare sitter och dricker öl och röker vattenpipa inomhus några meter ifrån! wow! nu ska jag ta vara på den här stämningen. och ha lite julkrök efter allt julstök.
omskakande
Så nu ska ni och få höra mina upplevelser från morgonen den 16/12 -08
Jag vaknar av att hela sängen skakar frenetiskt och av att mor och far skuttar hurtigt nerför trappan. Senast jag såg dom agera så instinktivt var när TVn brann. De har en livlig diskussion om vad som händer och kommer fram till att det förmodligen är värmepannan som har exploderat. Jag själv var väldigt förvirrad, men stirrade ut genom fönstret, i riktning mot det dova mullret och tänkte: "Jaha, det var bara en tidsfråga. Nu kommer terroristerna och straffar oss och våra många hundra års politisk neutralitet. Nu är det tamefan allvar." När far la fram förslaget om att vi varit med om en jordbävning så tyckte jag att han var från vettet. Mmm, men eller hur. I Ystad sa du att vi befann oss, va?... Pilutta mig.
Det var iallafall kul att se alla grannar i pyjamas. Och höra om allas reaktioner. Någon som varit uppe och jagat inbrottstjuvar, en annan som ramlat ur sängen. Och den där artikeln om pepparkakshuset som rasade är ju bara för underbar. Och plaststolen som hade ramlat. Det är humor.
julkonsert? någon?
men jag fick för mig att jag skulle köpa en sak, så jag samlade ihop alla utländska pengar jag hade, alla outlösta vinstlotter jag hade (en på tjugo kronor, men varje krona är viktig), satte in ett par hundralappar som jag fick på posten för några veckor sen och som jag sparat till sämre tider. (Prisa skatteåterbäringen!) Fick väl ihop sisådär femhundra. Stack till Röddingebergs och köpte två biljetter för 300 till julkonserten på Scala. ringde killen som jag så gärna ville träffa igen och sa att min kompis lämnat återbud, och frågade därefter ifall han ville ta emot en biljett och rädda en ung dam i nöd. ganska kärt va. synd att han ska jobba bara.
jag vill nog egentligen inte så jävla gärna gå på konserten... iallafall inte för 300 spänn
nyårslöfte 1: lär dig ordningen för en lyckad planering
hejdå
om man träffar nån som egentligen kanske inte är sin typ, men det är fortfarande ingenting som äcklar dig. allt man inte är van vid blir istället något intressant som du vill forska vidare i. du tror att han har råkat släppa sig under täcket, men om så är fallet så luktar det nästan lite behagligt. du fortsätter att inhalera. då måste det väl vara något visst.
jag uppskattar känslan av att känna sig underlägsen och lite osäker, men det skrämmer mig desto mer. första reaktion: ta avstånd. väntar fortfarande på andra reaktionen.
tribute
malmöfestivalen 2007. jag har en underbar pissfylla och jessica har knuffat mig i buskarna.
malmöfestivalen 2008. jag har en underbar pissfylla och jessica har knuffat mig i buskarna.
det blir inte sämre av att jag firar min födelsedag på båda bilderna. hela världen har vapenvila nästsista veckan i augusti.
ett liv med hiv
jag är lite rädd för att sticka till ungdomsmottagningen. har bestämt mig för att sticka dit varje måndag de senaste veckorna, men det vill liksom aldrig bli av. jag blir mest rädd för mig själv. alltså så fort jag kommer innanför dörrarna så förvandlas jag till en riktig myto. det börjar med en mild vit lögn, för att slippa diskussioner. till exempel när jag skulle ha p-piller.
"jasså, varför ska du ha dessa? har du pojkvän?"
"ja"
...jävligt onödigt egentligen. men man tror att det blir lättast så. men vad man inte anar är att det kommer följdfrågor i stil med:
"jaha, är du säker på att din pojkvän är fri från sjukdomar då?"
öhh... ja, alltså jag och min.. pojkvän.. är väldigt nära och han säger att han inte har något, så det får man väl lita på.
"ja, annars så kan ni ju komma hit och testa er tillsammans! kommer du ihåg när du testade dig sist eller ska jag kolla i journalen?"
eööe, nä asså det är lugnt va. jag har inte knullat med någon annan än min förra pojkvän som jag var ihop med sist jag testade mig (ja, jag har redan haft en låtsaspojkvän som jag låtsas-gjort-slut-med. fråga mig inte hur). och min nuvarande pojkvän, ja oj jag glömde, han är förresten oskuld, så det är lugnt. vi ses när jag behöver nya piller!
det finns inget stopp när man väl börjat ljuga för pia & co!
så nu skulle det fan vara pinsamt att komma och testa sig, om det vara så besvärligt att man råkat åka på något. det kommer sluta med att jag hävdar att jag blivit våldtagen på en charterresa av någon som jag absolut inte kan hitta och ringa och berätta för att han har klamme. ja, det är nog den enda lögn som kan hjälpa mig ur denna hemska, onda cirkel!