Året var 2000, det var en morgon i slutet på augusti och sommaren började sina...

Hela långa sommaren hade jag spenderat med Natti, varav halva tiden spenderades på hennes kickboard. Andra halvan av tiden ägnade jag mig åt att se på när hon själv gled fram mellan husen. Vi betraktade det som världens bästa uppfinning, och om du var riktigt riktigt kvick med kickarna, så kunde den gå lika snabbt som en cykel ... i uppförsbacke ... i femmans växel...  Jag behövde iallafall inte använda hjälm, vilket kändes supervuxet! (Jag var nämligen inte som alla andra barn, sista gången jag använde min rosa frigolithjälm var nästsista dagen i sexan. Ni anar inte hur stolt jag var den sista dagen på Ängaskolan, då jag kunde entra klassrummet utan skavmärken på hakan.)

Iallafall!

Under en lika lång period som jag och Natalie hade susat i kvarteren, ja lika länge så hade jag önskat mig min egen kickboard. Vi hade ju kommit mycket längre om båda hade kunnat åka samtidigt. Och vi hade kunnat köra på dem till skolan! Och jag hade kunnat skryta om den för min yngre grannkompis, som skulle få vänta ett bra tag innan hon fick en egen. Ja, ni förstår, jag hade stora visioner om denna kickboard. Och nu var dagen kommen då mina föräldrar hade alla möjligheter att göra min fantasi till verklighet.

Går upp på morgonen och ser ett STORT avlångt paket på frukostbordet. Mina föräldrar verkade väldigt engagerade och uppenbart stolta över presenten och ville helst att jag skulle öppna den direkt. Jag såg deras breda leenden och jag fick själv ett leende som sträckte sig från öra till öra. Jag börjar slita av presentpappret, och jo minsann! Det verkar som att mina föräldrar lyckats! Ser den långa, silvriga metallstaven, går upp i extas och sliter upp resten... "Precis vad jag alltid önskat mig! Det är! Det är! ....en enhjuling?"

...

Den 23 augusti 2000 blev en mörk dag i min kalender. Men jag gav mig fan på att lära mig att cykla på den där jävla enhjulingen. Den halvhjärtade entusiasmen varade i ungefär en vecka, sen blev jag så förbannad på fanskapet och slängde den i garaget. Och om jag minns rätt så ligger den där än idag, mellan pulkor och ruttna brädor...