the American Dream
Rastlöshet borta.
Nu har jag planer i minst ett år framöver. Den tolfte drar jag till the big apple på au pair-skola. Efter en helkväll på Manhattan flyger jag vidare till min värdfamilj i Minneapolis, MN. I minst tolv månader ska jag ta hand om två flickor på 5 och 7 och i det här huset ska jag bo.
Har höga förväntningar, förhoppningsvis inte för höga. Har redan kommit i kontakt med ett par svenskor som bor i området. Plus en "mormor", som tydligen är släkt med min mammas bästa kompis. Jag lovar att uppdatera er från andra sidan Atlanten, förhoppningsvis har jag blivit klar med min nya blogg tills dess.
På söndag ska jag se football hos Rasmus i Skurup. Ska lära mig lite mer om Minnesota Vikings, det lag jag antagligen kommer heja på närmaste året.
Jag hör av mig.
Ett steg fram, två steg tillbaka... Fem steg fram.
Hur lyckas man koncentrera sig på presens, när bara framtiden finns i tankarna? Känner mig inte fågelfri som jag gjort de senaste månaderna. Jag går i ständig väntan. Mitt rum här hemma känns trängre än mitt rum på Gotland - trots tre gånger yta.
"Hemma" räcker inte till längre. Är förresten övertygad om att jag inte är hemma längre. Jag är långt långt borta och jag längtar hem.
Jag vill samla erfarenheter och kunskap. "Träffa gamla kompisar" och "fotbollskväll" är slöseri med tid. Var dag utan något uträttat är en skam, ett steg tillbaka. Måste lära mig att hålla huvudet i trim.
Dags att ta sig i kragen. Jag ska vara hemma till jul.