jag blir depp av att arbeta. jag är fruktansvärt sällskapssjuk. efter en dag med jobb från 7-21 så förmår jag mig bara inte att lägga mig. jag måste prata med någon först. pallar inte tolv timmar till imorgon utan att prata med någon! hatar mina polare som är ute och roar sig ikväll. jag tar igen det på måndag.

igår, idag och imorgon jobbar jag iallafall med en tjej som jag tycker bra om. det går tusen gånger lättare med henne, fastän ingen av oss är ordinarie. hon brusar inte upp, stressar inte och hatar inte de boende. man märker att de boende trivs bättre när de ordinarie är borta också, faktiskt. vårdtagare som jag bara sett vara ledsna och sura och förbannade förr, har idag tackat tusen gånger om och berömt oss och våra muffins så jag nästan skämts! såna här dagar ger mig faktiskt en anledning att fortsätta jobba på Ljuskällan. Fuck the management.