jag är lite rädd för att sticka till ungdomsmottagningen. har bestämt mig för att sticka dit varje måndag de senaste veckorna, men det vill liksom aldrig bli av. jag blir mest rädd för mig själv. alltså så fort jag kommer innanför dörrarna så förvandlas jag till en riktig myto. det börjar med en mild vit lögn, för att slippa diskussioner. till exempel när jag skulle ha p-piller.

"jasså, varför ska du ha dessa? har du pojkvän?"
"ja"

...jävligt onödigt egentligen. men man tror att det blir lättast så. men vad man inte anar är att det kommer följdfrågor i stil med:

"jaha, är du säker på att din pojkvän är fri från sjukdomar då?"
öhh... ja, alltså jag och min.. pojkvän.. är väldigt nära och han säger att han inte har något, så det får man väl lita på.
"ja, annars så kan ni ju komma hit och testa er tillsammans! kommer du ihåg när du testade dig sist eller ska jag kolla i journalen?"
eööe, nä asså det är lugnt va. jag har inte knullat med någon annan än min förra pojkvän som jag var ihop med sist jag testade mig (ja, jag har redan haft en låtsaspojkvän som jag låtsas-gjort-slut-med. fråga mig inte hur). och min nuvarande pojkvän, ja oj jag glömde, han är förresten oskuld, så det är lugnt. vi ses när jag behöver nya piller!

det finns inget stopp när man väl börjat ljuga för pia & co!

så nu skulle det fan vara pinsamt att komma och testa sig, om det vara så besvärligt att man råkat åka på något. det kommer sluta med att jag hävdar att jag blivit våldtagen på en charterresa av någon som jag absolut inte kan hitta och ringa och berätta för att han har klamme. ja, det är nog den enda lögn som kan hjälpa mig ur denna hemska, onda cirkel!