hey. just a reminder.

årets bästa vecka börjar idag. vi mjukar upp med en helkväll på mölleplatsen, med billie the vision, caesars och maia. och kopiösa mängder alkohol. vi ses i vimlet.

känner mig lite grubblig ikväll. kom precis från holmbergs avskedsfika. inte förrän nu börjar livsångesten komma krypande hos mig. kanske för att skolorna börjar, kanske för att alla far och flyger iväg. det är seriöst inte många som stannar i krokarna! idag var det sista gången jag såg holmberg, som bosätter sig i Luleå i 5 år. sista gången jag ser Julian på ett tag, som i övermorgon sticker till Norge, för att sedan komma hem och mellanlanda i jul innan han drar jorden runt. och där ska anton också med. och mukk sticker förmodligen till england. olsson också. jessica förmodligen till övik. och hannis sticker till karlstad. kriss sticker till nya zeeland och freddy har åkt till schweiz, dit eventuellt viktor också drar. stephanie letar lägenhet i borås. niclas har stuckit till usa. jannie också. fredde sticker tillbaka till sthlm, där natha har varit alltför länge. sissela sticker tillbaka till norra norrland och pernilla lär inte stanna i ystad speciellt länge till. nu umgås man klart mer eller mindre med människorna, men det känns ändå som att det är många epoker som tar slut samtidigt. klassen är liksom borta. nyheterna säger att det inte blir något division 2 och förmodligen blir det inte mycket till damlag, vilket sätter stopp för även den epoken. såna man umgås med i skolan och på träningarna, men inte så mycket själva, det kommer ändå kännas att det försvinner. det enda sättet att slippa saknaden på samma nivå är kanske att själv slänga sig ut? vilket jag förhoppningsvis kommer att göra. jag är verkligen inne på californien och jag börjar inse att jag förmodligen kommer att genomföra resan. i annat fall kommer jag att ångra mig bittert. ja, så får det bli. california, here I come. ni andra ser jag när tid och rum kommer överens.

och när det gått så långt att kvarteret blitt för trångt, ska jag lämna mina spår

jag blir depp av att arbeta. jag är fruktansvärt sällskapssjuk. efter en dag med jobb från 7-21 så förmår jag mig bara inte att lägga mig. jag måste prata med någon först. pallar inte tolv timmar till imorgon utan att prata med någon! hatar mina polare som är ute och roar sig ikväll. jag tar igen det på måndag.

igår, idag och imorgon jobbar jag iallafall med en tjej som jag tycker bra om. det går tusen gånger lättare med henne, fastän ingen av oss är ordinarie. hon brusar inte upp, stressar inte och hatar inte de boende. man märker att de boende trivs bättre när de ordinarie är borta också, faktiskt. vårdtagare som jag bara sett vara ledsna och sura och förbannade förr, har idag tackat tusen gånger om och berömt oss och våra muffins så jag nästan skämts! såna här dagar ger mig faktiskt en anledning att fortsätta jobba på Ljuskällan. Fuck the management.

alltså det är inte okej att alla sticker nu. nu har erika stuckit till asien, för att slippa oss i tre månader. svikare. jag kommer sakna henne. kollade på vår genetikfilm idag, som jag, erika, elin och malin gjorde i ettan. ibland fick jag ont i magen av skam över att se mig shaka asset klädd i guldglittrigt. ibland fick jag bara ont i magen av att jag skrattade så att jag grät.



fjortismalin är full på kivikscider i mitt badkar



gravida erika kan inte lyfta tvn (en av graviditetens alla nackdelar) och doktor elin skrattar åt henne.



spermasara har efter ett race i magen kommit först till ägget som fortfarande sitter i håret



matmalin ska laga ihop saras "dna-recept"



erika ska föda och doktor elin hatar henne



världens sötaste unge, direkt från magen

nä men vilken helg?

det känns fruktansvärt skönt när man verkligen gör något av de lediga dagarna. fredag lördag har ju bara varit helt fantastiska. lite högsommarvärme, krampiga brunbrända killar och beachvolleyboll i malmö låter väl inte alls dumt. fick rätt många flashbacks från beachcampen i turkiet, speciellt när jag träffade en gammal goding som jag lärde känna där nere.

på kvällen åkte jag och Malin till simrishamn och skillinge för lite fest. att dricka sig full i en fet mölla, för att sedan bada med någon nyfunnen vän i hamnen, innan övernattingen som skedde i en båt... ja, då kände man sig faktiskt riktigt levande.

jag och malin har verkligen snöat in oss i simrishamn. det var inte många timmar vi spenderade i ystad innan vi tillsammans med martin var på väg mot österlen igen. efter ett par stirriga och ångestframkallande timmar var vi två timmar försenade till en pokerturnering i vik, där både jag och malin hamnade vid finalbordet. efterfesten stod erik för. fyra timmars jag-har-aldrig, följt av nakenbad i havet och sängdags vid halv 8... jag måste bara säga det igen: vilken sjuk helg.

det behövde jag inför en fullspäckad jobbvecka, där tjugosextimmars-helgen åter igen hemsöker mig. tisdag onsdag torsdag måste jag göra något, för då är det inte jobb förrän kväll dagarna efter. jag känner mig sucky.

den här peppar till det för mig ikväll. två öl sänkta och nu beger jag mig till stationen och skillinge. sista sommarkvällen, here we go.

ibland får man faktiskt lära sig att vara glad för det lilla.

jag blev precis ledsen för att mitt marabou tog slut, men vi hade ju iallafall lite choklad hemma. det ska bli drygt att jobba 6 dagar inklusive 26-timmars helg nästa vecka, men nu har jag trots allt tre hela dagar ledigt. och visst tyckte jag att det var drygt att jobba idag, men gud vad jag är glad att jag inte jobbade på demensboendet istället för på vårdboendet. dom hade bokstavligt talat mycket skit att ha o göra med. en tant (som för övrigt är en väldigt kär och söt liten tant, vilket kanske gör det mindre äckligt) hade rullat köttbullar idag. med vad hon trodde var köttfärssås. vilken härlig överraskning när man kommer tidig torsdag till jobb.



min livsfilosofi