imorgon är det tisdag, vilket medför jobb från 06.45 till evigheten. i övermorgon är det onsdag, vilket inte medför jobb från 06.45 till evigheten.

lägger vi ihop dessa konstateranden så kan vi snabbt räkna ut att summan blir en fet tisdagsklubb inklusive moms. vem är på? vem vill dricka öl hela kvällen, hela natten och ramla runt i hollystad? vem är sugen på att söka lyckan i sommarkvällen och efterfesta hos tre dagars skäggstubb? jag ser så många drömmar i ölen, men jag antar att det är något man ska ta tillvara på medan man kan.

fan, alltså jag tror att folk underskattar min styrka ibland.

jag trodde aldrig att jag skulle finna det stimulerande att torka gump. men faktiskt, jag trivs med mitt jobb. de flesta i personalen är väldigt trevliga och välkomnande. det var till och med en liten filippiner som kramade mig hejdå idag. okej, jag erkänner, själva bajset är väl en av nackdelarna med att jobba inom hemtjänsten. jag blir också väldigt lättirriterad på hur hela världen går under för tanterna och gubbarna, när exempelvis maten tar slut eller när någon annan ska bädda sängen eller när de upptäcker en myra bakom skåpet. men jag antar att det inte är någon nyhet att jag blir väldigt lätt irriterad på lättirriterade personer. chilla fan.

ibland undrar jag hur lång tid det tar att få en skrumplever. eller hur stor mängd alkohol man måste dricka. om det är lättare att förstöra levern med starksprit än den mildare bärsen. ibland funderar jag på hur min lever mår i sådana här tider. diskuterade det med några vänner häromdagen, vi kan ju inte må helt hundra. studentvecka + siesta + smögen och diverse andra händelser. dagen efter studenten tog det verkligen emot att inte knäcka en öl till kvällsmaten och att istället börja avvänjningen. som för övrigt inte höll mer än i ett par dagar. i smögen så kändes det som att fyllan var mitt normaltillstånd och att allt vad nyktert heter förknippas numera med pest och pina.

AA nästa? tja, kanske efter att kommande planerade events är över.

här firade jag min midsommar. man kan ju inte annat än älska det.

att det inte blev något typiskt midsommarfirande gjorde faktiskt ingenting. nypotatisen ersattes med makaroner och sillen ersattes med lax. den ljuva sommarklänningen ersattes med en body från gina och dansen flyttades från midsommarstången till Pelles bar på Baden. Nubben skippade vi och höll oss istället till Norrlands hela kvällen och blommorna i håret var bara spårlöst försvunna.

Men vad som kändes mysigt och midsommaraktigt, var vädret och stämningen. Efter att under sju timmars färdresa inte sett annat än piskande regn, gråa perronger och snuskiga pittfyllon som säkert tänkt att "det är bara midsommar en gång om året" precis som de tänker att "det är ju bara påsk en gång om året" och "det är ju bara tisdag en dag i veckan". Ja, efter en sådan resa, där alla tåg och bussar var smockfulla och svettiga, så var det skönt att komma fram till ett soligt och svalt Smögen. Att strosa runt i vad som kunde misstas vara Saltkråkan, kändes bara så midsommar det bara kunde bli.

Hela helgen var faktiskt bara så fin. Midsommardag spenderades av totalt utmattade deckningar på diverse klippor, för att senare på kvällen träffa Olle från SiESTA!-festivalen och hans polare Daniel, som vi drog runt och dansade och drack med halva natten. dagen efter det blev det jordgubbar och choklad och chips på dagen, för att stilla PMS-behovet. kvällen bestod naturligtvis av ytterligare en utgång och ärligt talat; jag måste tillbaka till Pelles bar. Först kom Gavin deGraw - I don't wanna be pumpades ur högtalarna. Sedan kom Wonderwall, följt av Cranberries kända Zombie. jag kunde inte sluta undra hur DJ:n kunde veta att jag hade sådana sjuka associationer och nostalgiska känslor för exakt varje låt han spelade. förutom möjligtvis "chicken dance". Vad som utmärkte Pelles bar i övrigt var väl också hur absurt många givmilda killar det fanns och hur stor andel som var PSB.

jag kommer tillbaka.

jag var bara tvungen. att skriva ett blogginlägg för första gången sen 2000-frös-ihjäl. tja, det har varit rätt längesen iallafall!

ja, jag var tvungen o skriva ett inlägg som hyllning till det här underbara livet som nyutexaminerad student och veckorna innan dess. det är vi som är livet nu och vi kan styra det och oss hur och vart vi vill. vissa väljer att tjäna kosing, andra chillar igenom hela den härliga svenska sommaren, någon flyttar, någon reser och de flesta gör någon egen form av kombination av alternativen.

jag har valt att ta det relativt lugnt nu efter ett hektiskt sista-år. jobba lite då och då på stadens äldreboende, varva det med lite roadtrips och utflykter och fester och passa på att leva under den kanske bästa perioden i livet. kan inte komma på någon gång förr som jag satt på lite musik och direkt fått fjärilar i magen av att jag mår så bra. och aldrig förr tror jag att jag varit så blödig att jag fällt tårar gjorda på lycka och välmående.

det är bara att läsa min dagbok från de senaste veckorna, så är det inte konstigt att man mår som man gör. det går att läsa om den underbara balen på slottet med den finaste baldejten man kan tänka sig. vidare så läser jag om siestafestivalen, som bestod av underbara mirakelfyllor, skön musik, hjärtliga skratt med min vapendragare julia och lite festivalkärlek som grädden på moset. om inte det vore nog, så har jag i detalj berättat om min fantastiska studentvecka, där ölbrännbollen var sjukt spexig, lärarmiddagen så kalas den kunde bli och såklart den stora studentdagen. Ja, jag har tagit studenten och plötsligt så känner jag mig så lätt att jag hade kunnat lyfta när som helst. Att säga adjö till klasskompisarna var inte så jobbigt som jag trodde, för jag vet att jag kommer hålla kontakt med dem jag vill träffa. Jag har några av mina allra bästa vänner i klassen och bara en vecka efter så har jag träffat närmare tio stycken från klassen, som jag inte vill släppa i första taget.

sommarfestivalen i simrishamn var ju inte dum den heller. hela parken och alla människorna kändes så himla party efter ett halvt flak och hela kroppen skrattade i takt med trubadurer och skönsång, jag skrattade med Kapten Röd och andra diverse rappare och avslutade med att skratta åt kvällens sorgligaste rådjur.

Denna tiden har ju inte blivit sämre av att vi blivit så fruktansvärt bortskämda med högsommarvärme, dagligen strålande sol och brunbrända ben och solblekt hår. Och kommande tid blir ju inte heller sämre av att jag ska till Sveriges sommarstad Smögen på midsommarhelgen och förmodligen träffa Rex husse igen.

Jag tycker att André Lill kan sammanfatta alla mina känslor väldigt bra i ett kort och numera välkänt citat:
 
Living the dream!