jag flög för nära solen, du blev mitt favorittidsfördriv

ja, då har man nyss kommit hem från den skabbigaste festen nånsin.

jag, thes o stephanie tog bussen ut till bromma. Fick sällskap av Henrik "Spyan" Tullberg, Linus, André, Timmy & co. Väl ute i Bromma träffade vi Sofia. Hon skjutsade ut oss till Bussjö på moppen. Jag o Therese tänkte skrämma folket lite o lysa på dom genom fönstret, men deras reaktionsförmågor hade visst redan försvunnit. Gick in i hallen, det första som hände var att någon spillde på mig och två småtjejer kramades så hårt att dom föll i golvet. Jaha, Frida fick ta hem 8-10 pers. Multiplicera med tio så får ni antalet fjortisar på festen.
Träffade Johan, Sebbe o Adam! Vilket var alltför längesen! Hampus kom också senare och räddade mig från att gå under. Jag skulle ha en nykter kväll, men det var väldigt svårt att hålla sig nykter där inne. Man blev för fan full bara av att trängas bland allas färgglada andedräkter.
Många hatade varann, fler älskade varann, några älskade med varann. Var man än gick så låg där spya eller något barn som kravlade sig fram på golvet. Medelåldern måste varit typ 12? Någon drack 30 liter HB på en vecka, en kille raggade på en deckad tjej och så var det någon som hoppade från balkongen?! (han klarade sig.) En av dom få som inte var medvetslösa när klockan slagit tio klunkade i sig mitt piss. Dom måste lära sig att inte ta emot groggar från främmande människor.
Halv 12 orkade jag inte vara kvar, men dom andra ville stanna kvar lite till. Så det fick bli en liten promenix till busshållplatsen i min ensamhet! Det var lite läskigt, för att yra runt ute på landet utan å veta vägen kan väl inte sluta bra? Första tjugo minuterna trevade jag mig fram genom mörker o kodynga på nån jävla landsväg. (Jag svär, man såg inte en meter framför sig!) Hittade Bromma Bygdegård och tänkte tillbaka på några gamla minnen, innan jag forsatte att gå i 30 minuter, nästan lika mörk väg (dock asfalterad) tills jag TILL SLUT hittade busshållplatsen.
Träffade Sjöris o Paulina på bussen, Julia ringde och spelade California (ååå memories) och efter många om och men kom jag äntligen hit. Jag tror jag ska klä julgranen som vi redan har satt upp, för nästa helg kommer far förmodligen inte kunna hugga gran. Ska nog sätta på en mysfilm, värma några lussebullar och lite glögg och bara ta det lugnt som jag borde gjort från början ikväll. Men det var det värt att missa för att få träffa Johan igen. Jag älskar dig.



Vi tog fart och sprang i mörkret
mot de tända ljusens stad
vi nådde själva hjärtat
och det slog med dubbla slag
Jag föll i dina armar
och vi lovade varann
att vi aldrig skulle skiljas
och vi trodde det var sant


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback