stundvis älskar jag mitt jobb och stundvis avskyr jag det. stundvis känner jag riktigt moderliga känslor till barnen, medan jag en annan stund kan känna starka tvångstankar att bara lappa till dom. det finns fyra sorters barn: söta, fula, glada och ledsna. om jag vetat att jag skulle få en vacker liten solstråle när jag skaffar familj, så hade jag försökt att inte dröja så länge. men det finns ju alltid en hake - tänk om man får ett superfult barn som bara gråter och slåss hela tiden! det är min absoluta farhåga. där finns vissa barn på dagisen, som hade gjort mig väldigt självdestruktiv om de var mina. nu vet jag iallafall vad jag inte ska döpa mina barn till.

min pappa vaknade förresten i soffan av en annan typ av mardröm, när jag käkade frukost i morse. han var helt förskräckt och jag frågade vad det var för hemsk mardröm. "jo, grannen hade dragit upp ALLA sina växter i trädgården och lagt singel istället!" ...men far, det var väl inte så farligt... "jo men det kommer mer! sen hällde dom singel i VÅR trädgård! fastän vi inte hade beställt någon!!!"

jag har nog inte så bråttom att bli vuxen och skaffa familj om jag tänker efter