jag berättade för min brorsas flickvän att jag ska lägga ner min själ i år för att skapa riktig julstämning. för en gångs skull! hon undrade hur jag ville ha det, och jag berättade att jag ville sätta sigill på mina paket, ut och hugga egen gran med familjen, skriva rim till alla klappar... där satt jag och såg lite drömmande ut och trodde att jag spred värme till alla själar i rummet och att jag fick omgivningen att tänka på den perfekta ouppnåeliga julen.

"jaha, gör ni inte alltid så? det gör vi alltid i vår familj. vi sitter uppe tillsammans lilla julafton och slår in klapparna och skriver rimmen och sätter sigill på. när det sen blir midnatt så sätter vi på radion, för varje år så spelar dom 'O, helga natt' de första minutrarna, och så sjunger alla med och inviger julen. sen är vi alltid i kyrkan på julafton och lyssnar på christmas carols och bla bla bla....."

idag kom mina föräldrar till mig och frågade: "du, Sara vi tänkte på en sak. hur gör vi med julen i år?"
ja, vadå? vad fan menar ni?
"ja, ska vi verkligen köpa julklappar till varandra i år? hade det inte varit lättare att vi kanske köper en gemensam familjepresent i form av ett pussel, som jag och far kan lägga för att det bara är vi som tycker det är roligt, och så får ni pengar istället?"

när jag får egna barn ska jag fira jul med folk som inte måste jobba hela kvällen och som inte går och sätter sig vid datorn efter julklapparna öppnats eller som somnar framför kalle anka. i december månad är det skam att vara en nilsson.

den här snubben ska jag lyssna på hela december