är äntligen hemma efter en helt fantastisk vecka i London. Det har varit väldigt intensivt med sightseeing, attraktioner och fest. Sömnen har varit i stort sett obefintlig. Har sett och upplevt tusen nya saker som varit helt breathtaking, men jag väljer nu att fokusera på det värsta på hela resan. Nämligen hemresan.

Jag var tvungen att sticka från Mukks flat innan fyra för att hinna till Liverpool Street Station, där jag skulle ta Stansted Express vidare till flygplatsen. Eftersom jag hade varit och kollat på the Dark Knight på IMAX kvällen innan (en bioduk på 26x60 meter, fyllde hela synfältet), så var jag och Mukk inte hemma igen förrän omkring 00.30. Inte lönt att sova då tänkte vi, vi ville ha lite kvalitetstid de sista timmarna.

Så resan börjar strax innan 4. Jag var trött och lite kinkig, då sömnen natten innan varit nästan obefintlig. Men resan till London gick så bra och jag hade koll på allt, så det var egentligen ingenting att oroa sig över. Mukk hade glömt sin adaptor på jobb, så jag kunde inte ladda min mobil som var stendöd, så jag visste att det skulle vara lite krisigt ifall det visade sig att något skulle hända. Men det gör det såklart inte.

Bussresan var ganska relaxing. Kylan gjorde att jag piggnade till lite. Ser att folk i bussen börjar hålla för näsan och vifta frenetiskt med händerna framför ansiktet. Fy fan vilken dålig mage som kan få hela bussen att må illa, tänkte jag. Det kunde ju inte vara något annat fel. Det fick det inte vara.

POFF! Hela bussen blir fylld av tjock rök och busschauffören stannar. Folk utrymmer, men jag ber till Gud att han bara kan fortsätta köra i tio minuter till. Icke sa nicke. Bussen brann. Nästa buss kom inte förrän en halvtimme senare och det visste jag skulle bli tight. Frågade en kvinna om hur långt det var kvar till stationen. "Well, that's quite far. Maybe 3-10 minutes walking." ja, men fan det var väl itne så långt tänkte jag som spenderat hela veckan med låna promenixer. Börjar gå. Det var första gången på hela veckan som jag var rädd för London. Ensam, blond, svensk flicka i en stad som bara nästan hade dött. Sprang genom ghettot och hoppades komma fram snart. Började bli lite irriterad när jag efter tjugo minuter frågade någon om hur långt det var kvar och att det fortfarande var 5 minuters gångväg. Första tecknet på att jag skulle missa planet.

Men jag kom fram! Försökte slappna av igen. Blev nästan arg på min egen noja när jag dubbelcheckade tågbiljetten. Hade köpt entur och en returbiljett när jag anlände till London. Läser på biljetten:
"Valid until 18 nov 08"
Hm... Det måste ju betyda att jag köpte den det datumet...
"From Stansted Airport To London Terminals"
Hjärtat börjar klappa och svetten börjar lacka. Jag kan väl inte vara så jävla idiotisk att jag slängt fel biljett?
Kollar i övre högra hörnet och läser ett stort fett jävla "OUT", som bara lappar till mig i ansiktet.

JÄVLA FUCKING JÄVLA SKIT. Har 8 £ på mig och en ny biljett kostar 18 £. Hör någon säga att det går bussar till flygplatsen för 8 £. Halvspringer lite trött och stressat och försöker hitta bussarna. Den jag skulle med isåfall gick precis. Nästa kommer om en halvtimme säger en dam, som även hon ger mig en lavett. Springer ner halvt förtvivlat till informationen och hör om man inte kan åka på biljetten ändå. Det står ju trots allt 2-way, vilket betyder att det finns en tillhörande returbiljett.

"You need two tickets if you've bought a return"
Ja men snälla snälla sir, jag trodde man kunde slänga den ena när den var förbrukad.
"But you've thrown away the wrong one!!!!!!"

JA MEN FUCK YOU, det är såna jävlar som du som gör att folk bor på gatan!! Han kunde inte ta mitt kort heller och se ifall det hade pengar på. Vilket jag tvivlade på, då jag inte hade speciellt mycket pengar på kortet när jag åkte ner och eftersom jag redan tagit ut 100 £ extra på resan. Han hänvisar mig till en automat, som inte den heller tar mitt kort. Jag går tillbaka, han hänvisar mig till samma automat men pekar åt ett helt annat håll. Jävla idiot. Jag behöver ta ut 10 pund. Förinijävlahelvete, säg att jag har tio jävla pund. Höll tummen så hårt att den blev blå. Jag hade ju inte kunnat ringa mina föräldrar om jag inte haft pengar, eftersom mobilen var stendöd. Nu gällde det. Tio pund trillar ut och jag hade kunnat börja gråta. Går tillbaka till informationskillen och köper min jävla biljett som jag redan betalat för.
"Where are you from? Are you Swedish?" ja.
"Yeah, you look like ABBA!"

Det sa han inte, men jag fick faktiskt höra två gånger på resan av helt olika personer att jag liknade Agneta. Tydligen har väl svenskar ett speciellt utseende.

Jag hoppade på mitt jävla tåg och tänkte försöka lugna ner mig igen med min iPod. Som just idag, just vid den tiden inte fungerar. Jag tänkte att den här resan kommer bli min död. Men sen gick allt som smort, jag bara gled igenom alla kontroller och kom hem till snö (som faktiskt gjorde mig riktigt fridfull) och tunnbröd och kokt medwurst och te utan mjölk. En timme senare blev jag bitter och saknade röda bussar och trevliga engelsmän och alla hus och attraktioner i storlek XL.