jag har varit så extremt jävla sötsugen på att blogga på sistone. men jag har hejdat mig när jag har läst andra bloggar. min största fasa är att bli en av alla dessa grötmyndiga bloggar, som går ut på att anteckna alla livets självklarheter och klichéer. det värsta är att när detta antecknas, så slår jag vad om att dessa bloggare tänker att "Herregud, jag har kommit på livets stora gåta! Äntligen har världen fått ta del av någon som vågar uttrycka sina åsikter på ett målande och beskrivande sätt, genom att lägga in udda adjektiv såsom 'fantastiskt', 'häpnadsväckande' och 'himla fint'... Jag myntar för helvete nya begrepp!"

Jag talar om dessa bloggar som ambitiöst talar om att kärlek - det är något alldeles speciellt som du ska ta vara på. Och varför finns egentligen krig? Våld löser inga problem. Men i och för sig, i krig och kärlek är allt tillåtet har jag hört. Det är dåligt att äta kött, för det innebär att djurs liv måste sättas till. Och det är elakt att plåga djur. Och att vara elak är dåligt. Och det som är dåligt, det är inte bra.

Självklart är jag inte den som har bredast perspektiv på världen och det är därför jag är skraj för att börja blogga igen. Om jag blir lika klichéartad, så är det inte längre okej för mig att skratta åt alla krönikor och unika livsåskådningar som skrivs. Och att få göra det är trots allt en av anledningarna att jag överhuvudtaget orkar ta mig ur sängen på morgnarna.

Så... för att detta inte ska hända. Ge mig lite tips! Någon som vet hur man hittar inspiration att skriva inlägg efter inlägg utan att tappa glimten i ögat? Jag har redan kört bajs och blondinsara, men där tappade jag gnistan fortare än kvickt. Vad vill ni höra?